Klicka på länken! Gör't bara.

Jag har gillat honom länge men Grammy-galan avgjorde det hela; det var nära nog en andlig upplevelse när jag snubblade över videon på YouTube idag. Klicka här för sju minuter och sex sekunder av ren njutning - och lyssna på publiken! Jag kan inte förstå, men med tanke på min historia så är det i alla fall inte helt omöjligt att föreställa sig vilken fantastisk känsla det måste vara för honom efter alla förödmjukelser, allt självförakt, all kamp och nu hans uppstigande som värsta fågel Fenix! Jag börjar nästan gråta bara jag skriver om det. Fantastiskt! Och kärleksförklaringen till Dr Dre är ju bara...wow. Magi, mina vänner. Musikmagi.

Och ja, Rihanna kan ju vara bland det vackraste Gud har skapat.

Oj förlåt! Är jag för lycklig nu igen?

Jag har varit hemlös. Jag har varit kliniskt död fem gånger. Jag har sovit under broar. Jag har levt i relationer som tagit ifrån mig allt av värdighet och mänsklighet. Jag har själv utsatt människor för saker som varit långt under deras människovärde. Jag blev tvungen att vara åtskild från min son i flera år. Jag har suttit under ett bord i en knarkarkvart och slagit i mig droger mot min vilja och gråtit och bett att Gud ska ta hem mig, för jag orkade inte leva så - inte längre - inte en enda sekund till. Jag har mött människors fördömanden, jag har mött myndigheters fördömanden, jag har blivit förskjuten av min familj och räknad som död av mina vänner. Jag har suttit i rullstol i flera år. Jag har levt med en värk som jag inte kan beskriva i ord. Jag har förlorat allt - flera gånger om.
.
.
.
Idag kan jag gå. Varje kväll får jag säga god natt till min son, pussa hans mjuka lilla kind och krama honom. Varje morgon får jag möta tillsammans med min familj. Visst har jag ont i ryggen, men inte ens i närheten av hur det var. Jag går en utbildning som jag tycker är helt fantastisk och min klass består av människor jag tycker om. Jag har vänner som älskar mig. Jag är välkommen i min familj. Jag lever. Jag har en lägenhet som är ett hem, vilket jag delar med min familj och mina vänner. Jag behöver inte vara hungrig en enda minut någon enda dag.
.
.
.
Ja, jag har lite svårt att bli grinig över saker som andra tycks bli väldigt upprörda över, jag är faktiskt generellt otroligt lycklig. Jag lägger inte så stor energi på myndigheters göranden och låtanden, jag bryr mig inte så mycket om huruvida det snöar eller regnar (även om jag såklart hellre skulle ha strålande sol, molnfritt och 30 grader varmt för jämnan), det är inte så viktigt för mig om jag inte kan köpa nyaste kläderna eller flashigaste mobilen; jag slipper frysa och jag har en telefon alls - det funkar för mig. Jag kräver inte att andra ska se saker på samma sätt, men jag har lärt mig att om man blir glad för lite så har man mycket att vara glad över. Så tråkigt om det är provocerande eller om det gör någon obekväm, men så är det.

Det säger i alla fall mer om dem än om mig.