Jag har gillat honom länge men Grammy-galan avgjorde det hela; det var nära nog en andlig upplevelse när jag snubblade över videon på YouTube idag. Klicka här för sju minuter och sex sekunder av ren njutning - och lyssna på publiken! Jag kan inte förstå, men med tanke på min historia så är det i alla fall inte helt omöjligt att föreställa sig vilken fantastisk känsla det måste vara för honom efter alla förödmjukelser, allt självförakt, all kamp och nu hans uppstigande som värsta fågel Fenix! Jag börjar nästan gråta bara jag skriver om det. Fantastiskt! Och kärleksförklaringen till Dr Dre är ju bara...wow. Magi, mina vänner. Musikmagi.
Och ja, Rihanna kan ju vara bland det vackraste Gud har skapat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar