Hemsökt av mitt förflutna vaknar jag i panik ännu en gång. Sambon sitter vid datorn, hör att jag vaknar och frågar om jag vill att han ska komma och lägga sig. Jag känner mig som en smittbärare och klarar inte av hans renhet, hans glasklara kärlek, äcklad av drömmen borrar jag ner ansiktet i kattens mjuka päls och försöker glömma. Hans dova spinnande, det silkeslena pälsfluffet och hans sträva tunga mot min hand tar mig sakta tillbaka till verkligheten, till nutiden.
Jag drar på mig en klänning, smeker sambons tatuerade rygg när jag går förbi, blir tårögd av hur omedveten han är om väldigheten i hans kärlek, går ut på balkongen och tänder en cigg.
Ett par minuter senare är pulsen normal, den tjäraktiga känslan av drömmen börjar blekna och jag går in. Lägger mig i sängen, andas in doften av nytvättade lakan, klappar katten som kommer och lägger sig på mitt bröst. Som om han vet.
Det var en dröm. Min verklighet är här, med fantastiska människor och en ljuvlig katt. Jag är älskad. Trygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar